#98 – Leksand gör en Jesus
Säsongen 2001/2002 var…annorlunda. Målet var visserligen mer än självklart, med allt annat än elitserieavancemang stämplat som fiasko, och i efterhand kan man se satsningen som lyckad. Men nog skedde det underligheter under vägens gång. Inget var märkligare än hemmamötet i kvalserien mot Björklöven.
LIF hade gått fram som en ångvält i Allsvenskan med tillhörande fortsättningsserier. För första gången i föreningens historia skulle man gå in i kvalet och sparka uppåt. Tyvärr lyckades inte laget med mer än att plocka hem en straffseger från Boden i den inledande omgången, men trots detta sprudlade optimismen, revanschlustan började ta form och nu skulle Björklöven få smaka på the fucking fury.
Pucken släpps.
Efter fyra minuter och fem sekunders spel gör Löven 0-1 genom Göran Hermansson (som senare skulle bli en omtyckt spelare i LIF-dressen).
En minut och femtionio sekunder senare kommer 0-2 genom Greg Parks (som tidigare varit en omtyckt spelare i LIF-dressen).
Efter ytterligare sex minuter och tjugofyra sekunder ökar de på till 0-3 tack vare Lars Briell (som aldrig iklätt sig LIF-dressen).
Paniken är påtaglig. Halvvägs in i första perioden och hemmalaget har inte haft en sportmössa. Vafan är det som händer? Sean Gauthier, som varit så fantastisk hela säsongen, byts ut. In med Jonas Fransson. Positiva tankar, börja om, tänk 0-0.
Ett skott senare står det 0-4.
Ridå. Den tidigare så dundrande Isstadion är dödstyst. Matchen var nästintill slutsåld, nu börjar det glesna mellan bänkraderna. Folk kastar sina sittdynor, svär åt sina barn och åker hem. Visst, Leksand får med sig en pyts in i den andra perioden, men känslan är att målet är av marginell betydelse.
Knappt två timmar senare är matchen avgjord och Leksand har vunnit med galaktiska 11-6.
Hur det gick till? Ja, säg det.
LIF gjorde visserligen tio mål på tjugoen skott men hela matchen var såpass bisarr (bara en sån sak som att Daniel Jardemyr gjorde två mål efter varann!) att absolut inga slutsatser kunde dras. Ändå skulle Björklövens tränare Randy Edmonds utse LIF till kvalseriens bästa lag inför Dalarnas Tidningar. Mikael Karlberg skulle säga att han aldrig var orolig trots den prekära inledningen, även om han aldrig hade varit med om något liknande. Jens Nielsen skulle instämma.
Datumet var den näst sista mars 2002, och därmed påskafton, men att Leksand skulle återuppstå, och på det sätt de gjorde det, kunde knappt fan ha trott.
Jesper Eriksson
