Från Burra till Borelius

Jag har tidigare jämfört Leif Strömberg med ett yrväder en aprilafton.

Ifall vi känner för att spinna vidare på olika liknelser, och det gör vi, så måste den närmsta parallellen att dra mellan Peter Ekroth och en finkulturell skapelse vara... Freddy Kreuger.

Varför? Dags för en tripp down memory lane:

1988 - Ekroth ska genomföra en hämndaktion på Peter "Kessler" Eriksson - men smäller fel gubbe.
1993 - Ekroth attackerar en åskådare från utvisningsbåset (som enligt honom själv "är byggt för att användas").
1996 - Blir polisanmäld (och senare även dömd) av "Kessler" Eriksson för misshandel efter ett slagsmål i spelarutgång.

Till dessa händelser tillkommer även 521 utvisningsminuter på 305 matcher samt lite annat smått och gott för den som letar. CV:t skulle kunna vara ett utdrag ur Snabba Cash men får i det här sammanhanget stå som förklaring till det mindre smickrande smeknamnet "Riksbusen".

Sommaren 2001 blir han anställd som assisterande tränare åt Jarmo Tolvanen och i en intervju med Dalarnas Tidningar bekräftar han bilden av sig själv som en högljudd pådrivare.

Och nog var han såväl högljudd som en pådrivare alltid. I Karlskoga fick matchspeakern Kjell Korp en rejäl utskällning på grund av dåligt musikval. Under ett 3 mot 4 spel mot Mörrum sträckte han sig över sargen och kastade ut en klubba mot Jonas Nordquist som hade tappat sin. På presskonferenserna blev citat som "Stevie Wonder skulle kunna spela back framför honom" (om målvakten Sean Gauthier) klassiska.

Det vore rimligt att påstå att karln hade en annan matchpuls än oss vanliga dödliga. Frågan är vad en sån person gör med sin överskottsenergi. En timmes yoga?

Svaret är egentligen enkelt: Spelar hockey, så klart!

På den lilla fritid en allsvensk tränare kan tänkas ha så tog han nämligen en plats i dåvarande division två-laget Häradsbygdens backuppställning. På skoj, kan man tänka. For the love of the game.

En sen novemberkväll i Leksands Isstadion fick dock gästande Smedjebackens HC bittert erfara att man inte kan lära gamla hundar att sitta. Smedjebackens tränare Björn Eriksson till Aftonbladet:

- Han hade visst blivit tacklad och ramlat till isen. Efter avblåsningen så åkte han med full fart mot vårt bås. Jag såg att han var jäkligt arg. Ögonen var mörka och jag förstod vad som var på väg att hända.

Ekroth åker mot Smedjebackens bås, hänger sig över sargkanten, lappar till den spelare som sopat undan skridskorna för honom och tilldöms ett matchstraff. Björn Eriksson:

- Jag fattar inte hur en allsvensk tränare kan bära sig åt så där. Han är ju 41 år och bör faktiskt spela bara för att det är roligt. Men vi ledde med 9-1 och han hade kanske svårt att ta storförlusten.

Även om domaren valde att inte rapportera händelsen vidare så blev det ingen fortsättning för Ekroth i Häradsbygden.

- Vad ska jag säga. Gjort är gjort och jag kan inte ändra något. Vi låg under stort och jag blev provocerad helt enkelt, men det kanske var onödigt att ta ett matchstraff, förklarade han sig till Aftonbladet.

Ekroths beteende är svårt att analysera. Med facit på hand är det lätt att avfärda honom som en vansinnig pitbull och en damm av galenskap ständigt redo att brista. Å andra sidan kan man skönja en människa vars kärlek till sporten inte passerar genom några filter. Hur passionerad får en fyrtioettårig man vara i landet lagom?

Gränsen mellan genialitet och galenskap är hårfin.

Efter säsongens slut fick inte Peter Ekroth vara kvar i föreningen. Via tränarjobb i Oskarshamn och Vita Hästen återvände han våren 2009 till Sverige efter att ha fått lämna sin post som förbundskapten i Polen.

I en intervju med Oskarshamnstidningen Barometern får han frågan om han vill stanna kvar i tränarbranschen. Tillbaka kommer ett svar som vittnar om ett liv där hockeyn är den enda utvägen:

- Jag skulle gärna göra något annat, men jag har ingen utbildning och har bara ägnat mig åt hockey hela livet. Det är det här jag kan.

Jesper Eriksson