Från Burra till Borelius

Webb-tv-explosionen har gjort en lite bortskämd med att kunna se nästan alla matcher, även om man inte bor i Leksand. Det där med att följa matcher på distans är ju annars en historia för sig. En del minnen är jobbigare än andra.

Som det kanske allra värsta.

Hösten 2003 var jag och min gymnasieklass i Uganda. Leksand hade fått en tung start på säsongen trots att man hade gått till slutspel året innan. När Leksand mötte de regerande mästarna Frölunda på bortaplan fick vi sms-rapporter till min vän Christoffers telefon.

Till vår förvåning droppade positiva periodredovisningar in.

Ledning 2-0 efter första.

4-0 efter andra.

Alla var nöjda och glada och började skoja om det orimliga men på sitt sätt typiska i om Leksand skulle tappa detta. Så kom sms:et som vi alla insåg innehöll slutresultatet.

Christoffer tog upp telefonen, bytte plötsligt till ett ansiktsuttryck som påminde om Patrick Batemans i American Psycho, tog upp nyckeln till sitt och mitt gemensamma rum och kastade nyckeln på en tavla på andra sidan av det sällskapsrum som vi satt i på vårt guest house.

Varför?

Well, som redan de gamla grekerna sade, ett stats.swehockey.se-screenshot säger mer än tusen ord:





Fyra baklängesmål under de sista fem minuterna av ordinarie matchtid. Och, givetvis, förlust på straffar.

Dagen efter fick vi reda på att Jens Nielsen hade kommit fri mot tom bur, men bestämt sig för att skjuta slagskott – som han missade. Det kändes av någon anledning inte alls förvånande.


Epilog: Det råder inga tvivel om att denna förlust, sex och ett halvt år senare, fortfarande är ett öppet sår i själen hos oss leksingar.

När jag skrev en modifierad version av ovanstående text stod det klart att jag inte var ensam om att fortfarande älta denna genomklappning.

En kommentator gav sig på budbäraren: ”Tack så mycket, herr bloggare, för att du påminde om den matchen. Nu fattas bara att du tar upp sm-semin -97…”

En annan hade fortfarande inte förlåtit domaren: ”Om jag minns rätt var det något fel begånget i den matchen. Jag TROR att det var att nedsläpp skulle ske i mittzon då Frölunda drog på sig en utvisning vid 59.57. Så skedde inte av nån även nu obegriplig anledning. Det är ganska lätt att inse att ta sig in i zon och göra mål på tre sekunder hade inte Frölunda kunnat göra. LIF borde ha vunnit med 4-3.”

Så ska det se ut. Det domaragg som inte håller i sig i minst sex år är inget riktigt domaragg.

Det nedslående med det hela är att jag har en bestämd känsla att de flesta frölundaiter inte ens minns den här matchen.



Oskar Klingborn