Från Burra till Borelius

2004/05.

Ja, det gick ju vägen till slut. Man lyckades faktiskt ta sig upp i Elitserien en gång till.

Men det var inte som att man inte försökte misslyckas.

Värvningar av blivande anti-ikoner som Stefan Bemström och Mikko Rautee. Ett spel som aldrig egentligen klickade på hela säsongen. Förlust i grundseriepremiären mot Almtuna. Fyra tappade ledningar och bara 4-4 i kvalpremiären mot Skellefteå.

Men vägen gick det och det var till stor del tack vare superdupervärvningen av Montreal Canadiens Michael Ryder. I grundserien gjorde han 14 mål och 12 assist på 18 matcher, i Superallsvenskan 13+9 på 14 och i kvalet 7+6 på 10. Sammanlagt blev det alltså 61 poäng på 42 matcher.

Men det var inte som att man inte försökte sätta stopp för det heller. I stället rådde det inga tvivel om att någon form av högre makt ville Ryder illa.


Ett första dåligt omen: November 2004. Match mot Arboga. I första perioden tacklade han en motståndarback så hårt att plexit gick sönder och Ryder själv fick ett jack i handen.

– Det blödde mycket ett tag, men har lugnat ner sig nu. Jag tror inte det behöver sys, sa han till Dalarnas Tidningar efter matchen.

Ryder hade så långt in i sin LIF-karriär kamperat ihop med kedjekamraterna Mike Kennedy och Johan Witehall. Det samarbetet skulle få ett abrupt slut i andra perioden.

Då åkte Witehall på en utvisning, surnade till och sköt iväg pucken i riktning mot domaren. Och träffade Ryder. Något som tvingade kanadicken att halta runt med en ispåse på foten efter matchen.

Efter skottet syntes Ryder ilsket gestikulera mot Witehall i utvisningsbåset.

– Jag blev förbannad på honom då, sade Ryder till Dalarnas Tidningar.

Värst drabbade egentligen det hela Witehall (och för all del Kennedy) som inte fick spela mer med superstjärnan. Ryder bildade i stället en framgångsrik kedja med Niklas Persson och Niklas Eriksson.


Och så dåligt omen nummer två: I Leksands omklädningsrum fanns ett stort kylskåp med läsk och mineralvatten. Utanpå fanns lapp med de varnande orden ”OBS! Dörren sitter löst”.

Av förklarliga skäl var inte Ryder direkt någon doktorand inom det svenska språket. Det höll på att stå honom dyrt.

– Jag slet upp dörren och skulle ta en dricka. Då föll hela jäkla glasdörren rakt på min stortå. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag kunde inte gå på hela dagen innan match. Jag tror jag fick två bedövningsprutor innan jag kunde stoppa ner foten i skridskon, berättade han för Aftonbladet.

Hur det gick i den efterföljande matchen? Helt okej. Leksand slog Rögle och Ryder sköt två mål.


Men.


Svagt plexiglas. Vilt flygande puckar. Saboterade vitvaror. Kom inte och påstå att det inte vilade en förbannelse över Ryder. Hitchcock would have blushed.

Frågan är mest vem som låg bakom illdåden.

Masken Carlsson? Roger Rosén? Stephen King? Gud? Muhammed? Janne Simons?



Oskar Klingborn