Från Burra till Borelius

Denna punkt handlar till allra största delen om en spelare som aldrig har spelat för Leksand. Se det gärna som listans motsvarighet till South Park-avsnittet som fokuserar helt på Butters.

Säsongen 2002/03 blev en stor succé för Leksand. Man var tillbaka i Elitserien, tog sig till slutspel och Mikael Karlberg vann seriens poängliga. Men man utmärkte sig också på ett annat sätt. Hellraisern Tobias Holm vann utvisningsligan och så väl Mikael Pettersson som Johan Rosén hann slå domaren på käften. Laget hamnade sist i fair play-ligan och fick bland annat hela tolv matchstraff under säsongen.

Men det fanns en man som vägrade acceptera leksingarnas burdusa stil.


Joaquin Gage.


Den kanadensiske målvakten värvades inför säsongen av Djurgården från klubben med det orimliga namnet Ayr Scottish Eagles från den orimliga ligan med det orimliga namnet British Icehockey Super League. (Med tanke på att man säsongen före sportat en målvaktsuppställning med Sergejs Naumovs och en 36-årig halvdekad Thomas Östlund kan man i och för sig förstå om stockholmarna kände att de inte kunde vara too picky.)

Gage stod trots allt för en helt okej säsong. Det som dock utmärkte honom var att han drog på sig hela 54 utvisningsminuter.

En exceptionellt bråkig målvakt? Kanske. Men det kan knappast ha varit hela sanningen.

För 52 av 54 minuter drog han på sig mot Leksand.

Vad var det med just Leksand som irriterade honom så? Ingen vet. Men låt oss ta en titt på de fyra steg av mänskligt förfall som Joaquin Gage genomgick:


November 2002: Match i Leksand. LIF vinner med 2-1. Gage drar inte på sig någon utvisning, men här sker ändå något som kan vara en förklaring till det kommande sammanbrottet. Mitt i tredjeperioden får han en smäll, blir skadad och tvingas byta. Gage som dittills startat samtliga matcher under säsongen tvingas vila tre matcher.


December 2002: Match i Leksand. Det mesta överskuggas av ett blodigt slagsmål i mittcirkeln redan efter fyra minuter mellan Tomas Forslund och ”Fimpen” Eklund. Men i skymundan sker något som ska få större effekter på framtiden. Jens Nielsen bråkar under hela matchen med Gage. I slutet av andra perioden kulminerar det. Gage rycker tag i Nielsen och kastar ner honom på isen. Han får två minuter för roughing. Och en första spricka i fasaden.


Januari 2003: Match i Leksand. Henrik Nordfeldt tacklar in Kristofer Ottosson i Djurgårdens målbur. Ingen åtgärd från domaren. Så att Gage blir sur, det kan man förstå. Men… ja, det finns reaktioner och så finns det reaktioner. Gage ropar först åt domaren utan att få svar. Då tar han i stället fart, lämnar sin målbur, åker i fatt Nordfeldt i mittzon och slår honom i ryggslutet med klubbhandsken.

5+20 minuter och matchstraff.

Efter matchen ställde sig Gage frågande till matchstraffet:

– Att domaren gav mig matchstraff gjorde mig faktiskt ganska förvånad. Det trodde jag aldrig, sade han till Sportbladet.

Och det är klart. Tackling i ryggen efter 25 meter satstagning på en spelare som inte är i närheten av pucken, vem kunde tro att det skulle ge matchstraff?


Februari 2003: Match i Stockholm. 5-1-ledning för Djurgården med femton sekunder kvar att spela. Gott så?

Nja, tvärtom snarare:



(Incidenten kommer efter 20 sekunder men kolla gärna på Tobbe Holms dubbla uppgörelser med Per-Anton Lundström före.)


Joaquin Gage – mannen som inte tog någon skit.



Oskar Klingborn