#100 – Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil
Definitionen av ordet ”laglojal” har naggats i kanten inom idrottsvärlden de senaste åren. För oss betraktare och fans ter det sig, cyniskt nog, numera ganska normalt att spelare hoppar runt bland olika klubbar i hopp om att finna lyckan. Dock lever vissa hedersregler kvar i den smutsiga värvningskarusellen och det fick fotbollsstjärnan Emmanuel Adebayor bittert erfara tidigare i vintras, när han, som anfallare i Manchester City, gav en intervju iklädd en Arsenal-tröja (anmärkningsvärt i sammanhanget är att Londonklubben var togolesens föregående arbetsgivare). Stort ramaskri utbröt – att klädesincidenten var ett resultat av kaoset efter skottlossningen mot Togos spelarbuss under afrikanska mästerskapen brydde sig ingen om.
En som saknar ursäkt är Jimmie Ericsson.
Året är 2005, elitserieplatsen är säkrad, Ejendals Arena står klar att ta emot besökare och Masken har gjort en hejdundrande värvning. En av den tidigare säsongens bästa allsvenska spelare, ovan nämnde Ericsson, har nämligen skrivit på. Många andra klubbar har suktat efter den tjugofemårige forwardens namnteckning men löften om stort förtroende från föreningens sida och en jävla massa pengar får honom att bestämma sig för två år i Dalarna. Det totala genombrottet är nära.
Kort sagt: Livet såg ljust ut för Jimmie.
Kanske var det också därför det inte bekom honom att han faktiskt körde runt på Noret i en bil märkt Skellefteå AIK, något han utan omsvep erkände i en intervju med Superstars.
Utan att ha spelat en match så visste lilla Leksand, det samhälle där minsta avvikelse noteras, att en ny sheriff var på plats. Det är lockande att föreställa sig hur Jimmie svänger in på nöjesgatan nummer ett, Sparbanksgatan, och cruisar förbi restaurang Bosporen och konditori Siljans uteserveringar i sin fina sponsorbil utan att märka blickarna.
Att han, en säsong och nio poäng senare, bröt kontraktet och flyttade tillbaka till Norrland kändes som en naturlig utveckling. Skelleftepubliken tog emot honom med öppna armar och förklarade den dåliga Leksandssäsongen med att den arma killen fått för mycket speltid. Jag antar att för varje bisarr undanflykt rörande mediokra insatser på isen finns en rimlig förklaring till varför man väljer att köra en SAIK-bil on the streets of Leksand, men det hindrar inte oss från att skänka händelsen en placering på listan.
Jesper Eriksson
