Från Burra till Borelius

Säsongen 2006/07 var #23 en leksandströja som förpliktigade. Under de föregående nio åren hade numret tillhört centern, kaptenen och guden Niklas Persson och före det bars det under tre säsonger av frilägesesset Micke Holmberg.

Men Pajen drog till Linköping till hösten 2006. Plötsligt var tjugotrean ledig.

I oktober samma år värvades mannen som skulle fylla ut tröjan.


Mike Siklenka.


Det blev inte riktigt samma sak.

Om föregångarna var tekniska centrar med gudabenådade spelsinnen var the new kid in town en 196 centimeter lång och 106 kilo tung back vars spelstil bäst kunde beskrivas som ”besinningslös”.

Han hade sina positiva sidor, det ska sägas. Hans stenhårda skott var förvisso svårriktat, men ledde trots allt till en hel del poäng framåt. Och då och då kom hans stora kroppshydda väl till pass när han, när det som mest behövdes, kunde huliganmangla motståndarna så att de såg ut som Knasen brukar göra efter att ha fått sig en omgång av Schassen.

Men det var just det här med ”när det som mest behövdes”. Mike Siklenka kan mycket väl vara den minst strategiske hockeyspelaren som någonsin har satt sin fot i Ejendals arena. Den större delen av den lättprovocerade kanadickens utvisningar var av det huvudlösa slaget. Ibland barkade det iväg ordentligt över gränsen.

Kombinationen av dåligt humör, rejäla kroppsmått och ett genuint kantigt och klumpigt rörelsemönster gav 164 utvisningsminuter på 39 grundseriematcher och en tätplats i seriens busliga.

Men Siklenkas allra mest korkade och fatala utvisning skulle komma i den andra kvalserieomgången.

Leksands kvalstart hade blivit långt ifrån den bästa. Trots ett ledningsmål redan efter 47 sekunder av Martin Bartek slutade premiären med en 5-1-seger för hemmalaget Malmö.

Match nummer två spelades på hemmaplan mot Skellefteå. Efter en mållös förstaperiod satte norrlänningarna två billiga mål bakom Peter Hirsch i LIF-kassen. Tungt värre, men strax efter 0-2-målet drog i alla fall Fredrik Krekula på sig två minuter för tripping.

Skulle Leksand klara av att utnyttja denna chans att komma in i matchen?

Nja.





Låt oss sammanfatta vad Siklenka lyckades med här:

1. Kapitalmissa en tackling på Jimmie Ericsson.

2. Förnedra sig själv genom att Cosmo Kramer-trilla in i motståndarbåset.

3. Att, i ett läge då Leksand ändå lyckats skapa en målchans, Skellefteås målvakt blivit liggande och Jonas Elofsson fått pucken under kontroll mot det obevakade målet, kliva in på isen och därmed slänga bort en reduceringschans och i stället dra på sig en utvisning för för många spelare på isen.

***

Epilog: Leksand gick inte upp i Elitserien.

Epilog 2: Mike Siklenka har efter sin tid i Leksand firat vissa triumfer i finska och österrikiska ligan. Och han är inte glömd inom föreningen heller. Efter att ha sett Jean-Luc Grand-Pierres framfart ska storfinansiären P-O Ejendal, enligt så kallade källor nära föreningen, ha uttryckt en önskan om en återkomst för den gänglige kanadicken. Han ska bland annat ha sagt: ”Tänk dig ett backpar med honom och Stûr-Per!”

Epilog 3: Det blev ingen värvning.

Epilog 4: Leksand gick inte upp i Elitserien den gången heller.



Oskar Klingborn