Från Burra till Borelius

Det är sannerligen inte särskilt ofta en leksing vinner Elitseriens poängliga.

Faktum är att endast tre spelare har mäktat med bedriften – Mats Åhlberg (som stannade på helt fantastiska 64 poäng 1977), Ivan Hansen och Dan Labraaten. Jag antar att det egentligen inte säger speciellt mycket, men samtidigt älskar man ju en fixstjärna och att Leksand inte har haft någon som fullkomligen öst in poäng under de senaste tjugo åren i den högsta serien ger Mikael Karlbergs poängligaseger 2003 ganska stor vikt om man vill sammanfatta lagets 00-tal.

Den utbildade bagaren och hissmontören Karlberg är ett typiskt exempel på termen ”late-bloomer”. Efter en bra säsong i division ett med Björklöven plockades han ned till Dalarna 1995. Men den då tjugofyraårige centern hade under sina första säsonger en undanskymd roll:

– Jag visste ju vad Leksand hade för centrar. Det var ”Masken” Carlsson, Per-Erik Eklund och Andreas Karlsson… sa ”Challe” till Leksingen.

Transatlantisk tränarfilosofi var också en ny bekantskap för Karlberg:

– Wayne Fleming fick någon idé om att jag var defensiv specialist och jag fick till uppdrag att punktmarkera Ruuttu. Så varje byte som Ruutu var inne skulle jag också vara inne, berättade han för superstars.nu.


Till Leksingen:

– Det var tufft första tiden med Wayne. Han var på mig som satan. Han skrek och var på mig varenda träning. Men efter halva säsongen var det som att vända på en hand: Det blev hur lätt som helst och jag fick spela väldigt mycket. Så i efterhand är det ruskigt roligt att ha haft en kanadensisk tränare.

År 2002 står han på toppen. 31 år gammal har han erfarit ett genombrott av gigantiska proportioner. Visst, åren fram till degraderingen var han en stabil poängplockare, inte minst i ÅKE-konstellationen tillsammans med Markus Åkerblom och Niklas Eriksson men under den allsvenska säsongen kändes det som att barriärer sprängdes. Han och Jens Nielsen lekte ishockey med varandra. Frågan var bara ifall det skulle hålla i Elitserien?

Jodå, Karlberg kunde höja sig ett snäpp till. I november övertog han poängligaledningen (av bara farten plockade han med sig Nielsen som ett tag var den närmast jagande men även Henrik Nordfeldt som låg på nionde plats som bäst).

– Jag gjorde mycket poäng i fjol, men i elitserien är motståndet betydligt tuffare, sa ”Challe” till Dalarnas Tidningar.

Inför den sista omgången ligger Karlberg och Magnus Wernblom på delad plats men med Kramsforsgalningen som etta med fler mål. I den klassiska matchen mot Södertälje där Leksand lyckas sno åt sig den sista slutspelsplatsen gör ”Challe” två poäng av två möjliga (varav ett assist till Niklas Eriksson, som helt sopren framför ett öppet mål blir neddragen, men till sist tilldömd ett mål av domaren) och ror hem hela skiten.

Ett bestående minne efter matchen är hur Karlberg i direktsändning försöker släta över sin egen bedrift och i stället lyfta fram lagets prestation. När programledaren gör ett nytt försök att påminna honom om de fyrtiosex poäng han har gjort så spricker ett barnleende upp. Till sist vågar han prata ut om sin egna förväntningar:

– Jag är jättenöjd. Trodde nog inte att jag skulle hålla undan i toppen, men det gick, berättade han för Aftonbladet.

***

Trots sin fantastiska säsong blev inte Mikael Karlberg uttagen till landslaget under säsongen. Inför VM fick han dock chansen i en dubbellandskamp mot Schweiz.

– Ja, nu har han fallit för trycket, sa han om förbundskaptenens positiva besked till Dalarnas Tidningar.
Men något VM blev det inte. Hardy Nilsson valde att ställa honom utanför.

Som tur är så slutar inte sagan om Mikael Karlberg där. Det blev visserligen inte så många fler landskamper men att stå jämte Mats Åhlberg i rullorna är bannemig inte pjåkigt det heller.



Jesper Eriksson