Från Burra till Borelius

Inom sporten ishockey brukar man prata om tacklingarna som ”väckte laget”.

New Jersey Devils förre lagkapten Scott Stevens var expert på det där. Ifall laget spelade sömnigt så klev han fram och satte dit en axel. När den drabbade spelaren burits av planen tog matchen oftast en annorlunda vändning.

Laget som fått tacklingen emot sig spelade nervöst medan motståndarna var fyllda av inspiration och självförtroende.

Petter Ullman kände en gång att han ville väcka sina lagkamrater. Tyvärr blev det lite fel.

***

Men jag tänkte att vi skulle börja det här inlägget i andra änden.

Fast i och för sig, Roman Vopat behöver nog ingen närmare presentation.


90 matcher för Leksands IF. 390 utvisningsminuter.

192 cm lång. 100 kg tung.


Han har slagits mot stora grabbar såsom Jerome Iginla, Dale Hunter och däremellan smugit in något mål.

Elak.

***

Den 20 januari 2008. Ejendals Arena. Petter Ullman, som vi kommit att känna så mycket för i Leksandströjan, spelar vid tillfället för Almtuna. När vi kommer in i bilden har 13 minuter i den sista perioden passerat och Leksand har precis gjort 4-0.


Petter är less. Han vill tända sina egna gubbar. Han tänker bokstavligen inte ge sig utan en fight.

Det hela skulle ta bibliska proportioner. David mot Goliat.

Vopat mot Ullman.

***

Alltså, Petter. Vad tänkte du? Vopat var ju tokig!

– Bra fråga (skratt).

– Det bottnar i att jag hade varit på honom innan, tacklat och slashat honom och så. Det slutar alltid med att jag börjar bråka med den som är värst i det andra laget.


Vad var det som ledde fram till slagsmålet?

– Vid en tekning så frågade han om jag ville gå mot honom. Det gjorde jag ju inte, utan jag frågade Boorken (Leif Boork, tränardemon, förf. anmärkning) om jag fick gå mot honom i bytet efter. Då sa Boorken: ”Ja, gör det”. Vid nästa avblåsning åkte jag bara och log mot honom (Vopat). Då sa han att jag var ”den största fitta han hade mött”. Jag sa: ”Vågar du inte gå eller?” och så kastade jag handskarna.


Du visste om att du skulle få stryk på förhand?

– Jaja, det var ju solklart. Men det var bara att försöka göra det bästa av situationen.


Hade du någon speciell taktik?

– Hålla ned huvudet och försöka få in nån träff.

– Alltså, jag stör mig på folk som tror att de är så hårda och coola. Det är därför jag går på dom hela tiden. Det var det som gjorde att jag valde honom.


Efteråt kändes det som att Leif Boork tyckte att situationen var häftigare än vad du tyckte.

– Ja, han var så jävla nöjd med det. Han snackar ju jämt om det. Han sa att han förstod varför jag tog beslutet, att jag ville få ett momentum och väcka laget.

***

Petter Ullman överlevde slagsmålet trots några elaka smällar i bakhuvudet. Både han och Vopat fick matchstraff. Hur förlegat det än känns med slagsmål så kan jag inte låta bli att imponeras. Vi visste ju vad Petter gav sig in på. Den ultimata uppoffringen.

***

Epilog: Säsongen efter var Petter Ullman en Leksandsspelare igen. Det var inte Roman Vopat.

I dag jobbar Petter som krögare.



Jesper Eriksson