#45 – Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
Fyra försvann.
En dök aldrig upp.
Och en nöjde sig med två perioder.
***
Den här historien utspelar sig under hösten 2009, men den hade sin början redan våren 2008.
***
April 2008: Leksand har precis för tredje året i rad misslyckats i kvalseriespelet. Storsatsningen på stjärnor som Ed Belfour, Ric Jackman, Michal Grosek och Juha Lind hade inte räckt, det blev ändå bara en femteplats.
Hur går man vidare efter det? Ger man upp?
Nä.
Leksand hade korn på en finfin förstärkning. 34-årige centern Andreas Johansson med 377 NHL-matcher, 143 elitseriematcher och VM-, OS- och World Cup-spel på meritkontot.
18 april rapporterar Dalarnas Tidningar att Johansson och Leksand är nära en överenskommelse:
– Jag blev smickrad av inbjudan och det verkar vara en superproffsigt skött klubb. Jag är fortfarande väldigt sugen på hockey och jag vill inte bara spela av karriären. Det skulle vara sporrande att få vara med och ta Leksand tillbaka till elitserien, där jag tycker att laget hör hemma. Leksand är den enda klubb jag träffat och jag vill inte ränna runt bland klubbarna och ta in för mycket. Jag kommer förmodligen att ta ett beslut i juni om var jag ska spela nästa säsong, säger han till tidningen.
Förhoppningarna väcks nu på allvar hos fansen och en lång väntan börjar.
En väntan som slutar med att Andreas Johansson, som flaggat för att det är dags att flytta hem till Sverige och definitivt lämna Ryssland, skriver på – för ryska SKA St. Petersburg.
***
Men tillbaka till hösten 2009:
Även kvalet 2009 gick åt helskotta.
Under den efterföljande sommaren lämnar bland annat följande spelare föreningen:
Mikael Karlberg
Morten Green
Matthias Johansson
Kevin Doell
Rutinerade, poängstarka och viktiga centrar.
Den store ersättaren, och ny förstecenter, var tänkt att bli kanadensaren Jamie Johnson. Tills han i slutet av juli säger upp sitt avtal med Leksand och skriver på ett NHL-kontrakt i stället.
Chock. Kalldusch. Och en lucka att fylla.
***
Serien drar igång och Leksand är fortfarande i behov av minst en ytterligare center. Samtidigt har skadeproblem gjort att Andreas Johansson för andra säsongsinledningen i rad fått sparken från sin KHL-klubb, den här gången Salavat Yulaev.
***
Onsdagen 14 oktober kommer ett glädjande nyhets-SMS:
”NU är han klar. Andreas Johansson har skrivit på för Leksand och kommer att ansluta till laget nu på måndag. Kan därmed vara spelklar till onsdagens möte med Mora.”
***
Och visst blev det debut en vecka senare mot Mora.
Matchen slutade med en svidande, förnedrande 1-4-förlust för hemmalaget Leksand.
Nyförvärvet visade emellertid gott gry med bra tekningar, bra fart och goda intentioner.
Men varför spelade han bara i två perioder…?
***
Torsdagen 22 oktober, dagen efter matchen mot Mora, kommer en ny SMS-nyhet:
”Andreas Johansson slutar med hockeyn. Igår slog han upp sin gamla fotskada och tar därmed det trista beslutet.”
Så kallt. Så hårt. Så nedslående.
***
Det kan vara märkligt det där med vilka spelare som lever kvar i minnet. Vilka som det återkommande refereras till och vilka ingen någonsin ens nämner.
Det finns spelare som spelat 100-200 matcher för Leksand som ingen någonsin nämner och knappt ens någon verkar komma ihåg.
Och så finns det de som likt Antti-Jussi Niemi knappt ens hann ta på sig tandskyddet innan de för evigt blev del av Leksands historieböcker.
Andreas Johansson tillhörde föreningen i en vecka, spelade två perioder och kommer ändå alltid att vara ett ärr i Leksands hjärta.
***
Att Andreas Johansson, som potentiell sportchef, i våras blev en förgrundsfigur/slagträ i den maktkamp som då blossade upp i föreningen och renderade i spaltkilometer, ja, det kändes bara som ett rimligt förtydligande av hur lite av det som sker på isen ibland har att göra med vad som ger historiska avtryck.
Oskar Klingborn
