#44 – LIF och förtidspensionärerna
I går pratade vi om skador.
Vi kan gott göra det igen.
För det har varit några stycken genom åren – och inte vilka som helst – utan ofta karriäravslutande sådana, helst på nyckelspelare.
Så, alla skadeglada, håll i er nu, dagens inlägg kommer bli rena porren.
***
Debaclet tar sin början i onådens år 2003. Under våren har Per Löfström fått lov att pensionera sig efter några smällar mot huvudet. Lagom till säsongen 03/04 ska köra igång för Greg Brown tvingas han också lägga av.
Det tar inte slut där.
I december meddelar Hans Lodin att hans höft har gjort sitt. Stjärnvärvningen Tommy Westlund, som under hösten släpar på ett diskbråck, drabbas efter friskförklaringen av en handledsskada och så gick ännu en karriär. Joonas Jääskeläinen led av varenda sjukdom/skada som någonsin existerat.
Inte ens ett avsnitt av tv-serien House kunde ha varit rörigare.
Hur det gick? Kommentar överflödig. Man kan väl säga att ordet ”parodi” sällan har känts så träffsäkert.
***
Ännu en gång – det slutade inte där.
Tre matcher in på nästföljande säsong gav Christer Olsson upp. Året därpå – Jukka Tiilikainen.
Många gillade att beskylla Masken för dålig scouting. I Dalarnas Tidningar gav Jääskeläinen sin syn på saken:
– Jag kände ingenting när jag kom till Leksand. Att smärtan skulle komma tillbaka och tvinga mig att sluta var inget som varken jag eller Leksand kunde förutspå.
***
Nog visade det sig att skadeproblem inte var någon förbannelse kopplad till Masken, utan snarare till Leksand som förening.
Mentaliteten på läktaren har förändrats – olämpliga skador är numera något publiken förväntar sig.
Vem glömmer kvalserien 2009, när spelare som Jens Bergenström, Jan Huokko, Pelle Prestberg och Antti-Jussi Niemi knappt kunde medverka? Eller återigen Huokko, som senare tvingades lägga av i förtid? Eller Peter Nordström, vars enda uppgift var att hålla sig skadefri lagom till kvalserien, men ändå lyckades paja foten?
***
Nio förtidspensionärer inom loppet av sex år – och här antar jag att jag glömt någon – är en minst sagt tråkig siffra. Att skadeproblemen var en stor del i degraderingen 2004 är odiskutabelt. Sen kan Timrå IK gnälla bäst de vill.
Jesper Eriksson
