#40 – Forslund tar en halvdag
Ni vet hur det är.
Vissa dagar är det inte bara kul att gå till jobbet.
Trots alla pengar de tjänar, trots all ära och berömmelse de erfar, trots alla privilegier de roffar åt sig, så kan det även vara verkligheten för en hockeyspelare.
Utan att ha några belägg så misstänker jag att det var lite så Tomas Forslund tänkte på annandag jul år 2002.
Möte mot Djurgården och Björn Nord smäller in 0-1 efter två och en halv minut. 90 sekunder senare orkar inte Forslund vara med längre:
On the streets of Noret måste det ha spekulerats vilt, som så många gånger förr, kring varför ”Whild Thing”valt att stämpla ut så tidigt. Träkeps? Molande visdomstand? Trassel hemmavid?
Skämt åsido.
Till skillnad från dagens idrottsstjärnor, som emellanåt tenderar att vara otillgängliga i sina slottstorn, var Forslund en man som ständigt mötte oss vanliga dödliga på ett anspråkslöst sätt, både i med- och motgång. Om det så var kring Torgkiosksparkeringens skumfyllda fontän, på restaurang eller runt kommunens svar på en campfire: Siljans köttbullechiabatta.
Nog unnar man en sådan working class hero en halvdag på jobbet - och önskar att fler kunde klä av sig den lila uniformen och gå på stan som vanliga män.
Jesper Eriksson
