Från Burra till Borelius

I går nämnde vi namnet Mario Lemieux i förbifarten.

Vi kan gott göra det igen.

Den 27 december år 2000 gjorde nämligen den forne megastjärnan comeback.

NHL-pamparna drog en lättnadens suck. Lagkamraterna jublade. Ishockeyfansen var i extas.

Kanadensarens återkomst blev en succé. På 43 matcher skrapade Lemieux ihop 35 mål och 41 assists – ett hyfsat poängsnitt.

Vad Mario Lemieux inte visste var att svallvågorna efter hans makalösa bedrift till sist skulle nå Siljan på ett tämligen handgripligt sätt…

***

Ni som har följt den här listan knows the drill: Leksand spelar dåligt. Något måste hända. Något händer. Detta ”något” är fel. Vi kan skratta åt det så här i efterhand.

Vad som gör dagens inlägg speciellt är att ämnet är hämtat från en tid då man inte hade samma kunskap om misär som i dag.

***

År 2001. Den korta varianten: Demontränaren Tommy Sandlin har lett Leksand ned i botten. Den unga satsningen har inte slagit väl ut. Sandlin verkar dock ha varit uppmärksam på vad som har hänt på den andra sidan Atlanten – han menar att den nyligen pensionerade spelaren, numera sportchefen, Anders ”Masken” Carlsson kan vara lösningen:

– Absolut, framför allt med de ledaregenskaper han besitter, men även spelmässigt, säger han till Dalarnas Tidningar.


”Masken” är inte lika säker:

– Nja, steget är för stort att ta.

Två veckor senare förlorar LIF mot HV71 med 10-3. Dagen efter är ”Masken” Carlsson spelklar.

***

I den första matchen spelar han sex minuter – LIF förlorar efter straffar trots ledning med både 3-0 och 4-1. Så mycket för lite rutin.

I den andra utgår han efter en lårkaka.

Tommy Sandlin får sparken.

”Masken” blir kvar.

***

Några 76 poäng från Carlssons klubba blev det inte. Första målet kom efter en dryg månad – mot Frölunda – en match han spelade trots feber.

Och ja, så mycket mer finns egentligen inte att säga om hans återkomst, rent spelmässigt. Någonstans i bakhuvudet hade man Lemieux men att jämföra de två hade legat i paritet med att likställa Pelle Lindström och Bob Dylan.

Som det tidigare har påpekats är det lätt att spotta på allt ”Masken” har gjort i föreningen. Jag hoppas att ni inte misstar min syrliga ton för något så simpelt som förakt – nog för att saker kunde ha gjorts annorlunda, nog för att han inte ledde laget på det tilltänkta sättet på isen – men visst ska gubben ha all heder för försöket.

***

Efteråt framkom det att comebacken kunde ha slutat vid två matcher. De ”nya” tränarna, Christer Abris och Dan Söderström, ville inte att ”Masken” skulle spela vidare.

–  Det var en jävla soppa. Tommy och Jonas Bergquist bad mig att spela fast jag inte ville men jag gjorde ändå en comeback och det gick väl sådär. Men sen när de nya tränarna kom in så ville de inte att jag skulle spela och jag sa till dem: ”Jag behöver inte spela för jag har redan lagt av en gång”. Det var lite turbulent, sade ”Masken” i tv-programmet Trashtalk.

***

Man kan ju som bekant inte lyckas med allt här i livet. Men några år senare skulle ”Masken” vara involverad i en comeback som mottogs med öppna armar från alla håll och kanter. Mer om det i morgon.



Jesper Eriksson