#15 – Calle Steen
Leksands laguppställningar har genom åren innehållit en del brödrapar. Christer och Tommy Abrahamsson. Niklas och Marcus Eriksson. Johan och Roger Rosén. Richard och Rastislav Pavlikovsky.
Inför säsongen 2005/2006 hade Anders ”Masken” Carlsson som målsättning att knyta till sig fem landslagsspelare. Den 20 april offentliggör han en trippelvärvning - Patrik Hucko, back från Nyköping och så bröderna Oscar och Calle Steen från Färjestad.
Den första skulle bli en bortglömd flopp, den andra SM-mästare inom två år och den tredje slutade som den i särklass mest hatade spelaren bland supportrarna i föreningens historia.
Vad gick snett, Calle Steen?
***
För livet måste ha sett ljust ut den där våren. Ett fint kontrakt och en chans till en mer ansvarsfull roll.
Men ja, min fråga i textens inledande stycke lär bli obesvarad till världens undergång. Att det endast gick utför är tämligen klart.
***
Sprickorna blev alltmer tydliga efter säsongens slut. Steen hade rätt att bryta sitt kontrakt ifall Leksand åkte ur och det gjorde han. Ny klubb: allsvenska Södertälje. Anledning? Han ville ha kortare avstånd till sin flickvän i Karlskoga, simhopperskan Anna Lindberg (de få antal kilometer det rörde sig om gjorde tydligen stor skillnad).
På olika Leksandsforum började rykten och rövarhistorier göra sig hörda. Smeknamn som ”diva”, ”dryg stockholmare”, ”dumscalle” och ”steendum” blev frekventa inslag.
När sedan materialförvaltaren och hedersknyffeln Johan Bonde i en intervju med Superstars ansåg att ”han var ju inte riktigt klok på någon punkt men det är något hela hockey-Sverige känner till” kändes det som att sista spiken slogs i kistan.
Där fanns ingen kärlekshistoria.
***
Idag har Calle Steen slutat spela aktivt efter en elak skada. Han bor numera i Bofors med sin sambo och sonen Yelverton och fungerar som ”instruktör och inspiratör” åt klubbens yngre spelare.
Jesper Eriksson
