Från Burra till Borelius

2000-talet har varit fyllt av en hel del smärta för oss leksingar. Det visar väl om inte annat den här listan där ganska precis hälften av punkterna är av det mer tragikomiska slaget.

Men vi är åtminstone inte ensamma.

Ni får välja själva om ni vill se det som något positivt eller negativt, men Leksand har även dem fått chansen, och tagit den, att ställa till med trubbel för andra.

Fråga bara Malmö.

***

Ingen kan anklaga Leksand för att ha haft lätt för Malmö. De blåvita har inte vunnit borta mot skåningarna sedan 24 november 2002 när man vann med 3-5 efter att en stekhet Robert Nilsson skjutit de två första målen. Tre gånger har Leksand inlett kvalserier i Malmö och på dessa matcher skrapat ihop sammanlagt noll poäng.

Trots detta utvecklades Leksand under 2007-2009 till en ständigt återkommande vakenmardröm för malmöiterna.

***

1 april 2007, sista omgången av Kvalserien. Malmö hade efter en mardrömselitserie repat mod och gjort ett hyfsat kval. I sista omgången gick dock det avsågade Leksand ifrån till 6-2 i mitten av sista perioden och vann till slut med 6-5. Efter matchen visade det sig att två poäng hade räckt för Malmö för att säkra elitseriekontraktet.

10 april 2008, sista omgången av Kvalserien. Leksands chanser till avancemang försvann i och med en förlust borta mot Brynäs i den föregående omgången. För Malmö räckte tre poäng för en plats i högsta serien. Det såg också ut att gå vägen utan problem när Tomas Wallgren gjorde 0-3 tidigt i andra perioden. Leksand åt sig emellertid i kapp och med fem minuter kvar av ordinarie matchtid gjorde Jan Huokko 4-4 och i förlängningen dödade Johan Hägglund alla sorters förhoppningar med ett matchavgörande mål.

27 februari 2009, sista omgången av Allsvenskan: Ett dyrt och stjärnfyllt Malmö havererade fullständigt, både spelmässigt och ekonomiskt. I slutet av januari, lagom till transferdeadline, blev situationen ohållbar. Samtliga spelare fick möjligheten att bryta sina kontrakt. Flera etablerade spelare valde att göra just det och kvar fanns ett uppstyckat Babyhawks – som gjorde succé. Det unga laget vann plötsligt match på match och i sista omgången, mot redan klara seriesegraren Leksand, behövdes två poäng för att säkra plats i play off. Dramaturgiskt vässande nog gick matchen till straffar. I tredje omgången fick Jacob Berglund chansen att avgöra och fintade ner målvakten Jere Myllyniemi på isen, men sköt utanför det tomma målet. I stället avgjorde Kevin Doell för Leksand i första extraomgången.

***

Man vad vet vi leksingar egentligen om hur dessa matcher var? Det är inte som att det är vi som har varit huvudkaraktärerna i den här historien.

Jag slog en signal till Johan Svensson, bloggare på http://mrmadhawk.se, för att se om såren har läkt:


Dina egna minnen från de här tre matcherna?
– 2007 var det inte så farligt. Där hade man sabbat det redan innan när man tappade poäng mot Björklöven. Malmö var beroende av att Södertälje skulle tappa poäng mot Löven. Nu gjorde man ju faktiskt det, men så gick Leksand upp till 6-2 och då kändes det redan kört. Men det var ändå första gången det hände och man var beroende av andra resultat.

2008 var väl värre. Då hade man allt i egna händer. Det värsta med den matchen var väl egentligen att Rögle gick upp. Jag var rätt samlad, men jag minns alla som gick loss på ståplats efter matchen. Det minns säkert du också. Malmö gick ju upp till 3-0 och 4-2, och då såg det bra ut, men sen minns jag väl att jag var rätt förbannad att de backade hem efter det. Spelarna sa ju efteråt att de var rädda att förlora matchen.

Förra året var det rätt så lugnt. Det kändes redan i januari att det var kört. Och man ska alltid vara beredd på det värsta. Jag tror inte att de hade gått vidare från play off ändå sedan.


Finns det någon liten del av dig som kan bli bitter över att Leksand, som inte haft något att spela för, inte låtit Malmö vinna någon av de här matcherna?
– Nej, det tycker jag inte. Faktiskt inte. Leksingarna hånade inte så mycket ändå heller. Det har till och med varit imponerande. -08 var det rätt så jävligt. Men förra året fick jag faktiskt många sympatier från leksingar.


Jag tycker att man som leksing har fått en speciell relation till Malmö. Man har legat på samma nivå ett tag och både lagen har fått liknande stämplar ute i landet. Dessutom har man kunnat följa Malmö på ganska nära håll. Är det något du känner igen? Hur är din relation till Leksand?
– Ja, Malmö och Leksand har ju blivit 2000-talets två stora flopplag. Det har blivit en lite het match. Det är ju matcherna mot Leksand som är garanterat att vara utsålda varje år. Men nu blir det ju annorlunda när Rögle är tillbaka. Nu blir det den stora matchen.


Du skriver en del om Leksand, vad har leksingar för relation till dig?
– De har nog en rätt bra relation. Det är som med alla andra lag att det kan bli hett om öronen om man skriver något som inte faller dem i smaken. De bästa inläggen är ju ofta de med noll kommentarer. De flesta håller tyst tills de läser något som de inte gillar.


Möts Malmö och Leksand i Kvalserien 2011?
– Det är väl högst troligt. Det är två av de lag som ska finnas med däruppe. Allt hänger på Malmös backar. Som det är nu tycker jag att det ser ut som en katastrof. Eller katastrof är kanske fel ord, men det är mycket som måste klaffa där. Leksands backsida ser ganska okej ut. Det är väl finnarna, Lotvonen och Hulkkonen, som man kanske borde ta och bli av med. Det kan nog hända något med dem i augusti. Jag kan dra paralleller till hur det såg ut med Nieminen och Eloranta, när de gick hela sommaren och tryckte lön, sedan i augusti blev de finska klubbarna intresserade.


***

Finndumpningar eller inte, en sak kan vi väl definitivt enas med Johan och kompani om, nog har väl Rögle ställt till tillräckligt med elände de senaste åren?



Oskar Klingborn