#7 – Burra fixar biffen
En av anledningarna till att jag är en sportnörd är tanken på någonting större.
Händelser och dramaturgier som är totalt orealistiska i andra sammanhang blir i idrottens värld verklighet.
Ibland räcker det endast med en tanke om tanken på något större för att jag ska falla.
***
Burra.
Finns det något att tillägga? Kanske inte. Oskar har redogjort för det mesta.
Robert Burakovsky, denna seriefigur. En legoknekt med osviklig känsla för målet – som det inte går att tycka illa om eftersom att man egentligen inte förväntar sig något av honom.
En jättebebis utan ansvarskänsla.
Eller en avslappnad poängkung.
Take it or leave it.
***
Genom hela listan har vi staplat de dåliga säsongerna på hög.
Den ena värre än den andra.
Men vi vet, allihopa på det här forumet, att urmodern och roten till det onda är säsongen 2000/2001.
Tommy Sandlin skulle ta över Leksands långsiktiga satsning på 82-generation och resultatet blev tvåsiffriga förluster, en comeback av sportchefen och slutligen ett entledigande.
Ur denna aska, ur de spillror som var föreningen, ur denna depression, ur det vakuum, ur den totala förlamning som rådde efter Sandlins ”hej då” så dök en fråga upp.
Vem fan håller i träningen i dag?
***
Några namn ur laguppställningen:
Niklas Eriksson
Magnus Svensson
Jan Huokko
Torbjörn Johansson
Per Löfström
Anders Carlsson
Mikael Karlberg
Jens Nielsen
Tore Vikingstad
***
Ni vet hur det är i sportcollegefilmerna? Laget går dåligt, och killarna sitter ihopsjunkna i omklädningsrummet. Allt är förlorat. Till ledaren reser sig, håller ett brandtal, kör i gång en ”Quack! Quack! Quack!” och fyllda av inspiration efter den ansvarstagande eldsjälens initiativ går laget ut och vinner i slutet.
Man vill tro att någon av de spelare uppräknade ovanför tog tag i taktpinnen, samlade ihop grabbarna, ledde laget och styrde upp träningen.
Men nej.
I stället reser sig Burra.
***
För några månader sedan pratade jag med kille som var nära laget vid det här tillfället. Jag påminde honom om händelsen och han tänkte efter en stund innan han lyste upp i ett skratt.
– Ja jävlar! Det där stämmer ju, skrockade han.
Hur passet såg ut och vilka övningar det bestod av mindes han inte. Men han hade ett svagt minne av att den sparkade assisterande tränaren Björn Åkerblom var med och körde.
***
Ni kan tycka att den här punkten på listan är för billig men jag är beredd att slåss för den med mitt liv.
Jag har inte ens försökt att efterforska eller snoka reda på mer info i fallet.
Det räcker så här.
Det räcker med tanken på att Burra har hållit i en träning.
Att det sedan skedde i snorallvarligt läge gör inte saken sämre. Att assisterande tränaren var med på isen och agerade andrefiol gör ”incidenten” monumental.
Antagligen gick inte händelseförloppet som ledde fram till att Burra tog ansvaret till på det sätt jag har beskrivit det.
Det är bara ett tecken på min vilda fantasi – men det är det som är så underbart.
För inte kunde väl Burra ha tagit träningen för att införa lite comic relief i det knivskarpa läget som laget trots allt befann sig i? Och om det var så, varför tog inte ”Sigge” honom i örat?
Hade han en visselpipa? Och om han hade det, blåste han i den?
Ritade han något på tavlan?
Körde de djungelhockey som uppvärmning? Eller nja, stryk den meningen, givetvis blev det djungelhockey.
Men ni märker själva – man behöver bara gnistan, resten sköter elden.
Vem vet, min källa kanske önsketänker, kanske har det aldrig hänt. Då må vara en myt. Men att den har levt så länge tyder på något – det finns kanske fler som inte tror att miraklenas tid är förbi.
***
Burra höll i en träning.
Lika absurt som att Karlsson på Taket skulle skattedeklarera.
Eller att Beppe Wolgers skulle ha startat den norska black metal-vågen.
Eller som att George Best skulle ha medlat fram världsfred.
***
Epilog: Efter sina karriärer blev Niklas Eriksson, Magnus Svensson och Torbjörn Johansson tränare. Även Anders Carlsson har hittat till båset vid tillfällen.
Robert Burakovsky går in på sin 25:e seniorsäsong. I år hittar vi honom i Kallinge/Ronneby, division 2.
Jesper Eriksson